28.3.2013

Kylmä tuuli avomereltä - Kall vind från öppet hav - Cold Wind from Open Sea

Pääsiäismatkan vuoksi lähdin saareen kuvaamaan jo torstaina. Kuvittelin että ihmiset olisivat pääsiäisen vietossa, mutta moni oli vielä töissä taiteilijatalossa. Tällä kertaa sain Tero Kontisen mukaani keinumaan. Mäellä odotti yllätys. Jäät olivat lähteneet Harakan eteläpuolelta, vain kapea jääreunus kiersi rantoja. Rantajään ja avoveden välissä keinui valkoinen kaistale pieniä jäälauttoja. Tuuli länsirannalla oli jäätävän kylmä, mantereen puolella sitä tuskin huomasi. Saa nähdä kauanko saareen vielä pääsee jään yli. Tänään polku oli kuiva ja tukeva, mutta viikon kuluttua tilanne voi olla jo aivan toinen. - Hauskaa Pääsiäistä kaikille kulkijoille!

På grund av en påskresa gick jag till ön för att videofilma redan på torsdagen. Jag antog att folk skulle ha inlett påskfirandet, men många höll fortfarande på och jobbade i konstnärshuset. Denhär gången fick jag Tero Kontinen med mig till gungan. En överraskning väntade uppe på backen. Isen var borta söder om Stora Räntan, bara en smal remsa is kantade stränderna. Mellan strandisen och det öppna vattnet guppade en bård med små isflak. Vinden var iskall på den västra stranden, mellan ön och fastlandet märktes den knappt. Få se hur länge man kan ta sig över isen till ön. Idag var stigen torr och stadig, men om en vecka kan situationen redan vara en helt annan. - Glad påsk till alla promenerare!

Because of a trip during Easter I went to the island with my camera already on Thursday. I assumed people would be celebrating Easter already, but many were sill working in the artists' house. This time Tero Kontinen accompanied me to the swing. A surprise awaited us on top of the hill. The ice south of Harakka island was gone; only a narrow edge of ice surrounded the shores. A line of small ice floes were rolling between the ice and the open sea. The wind was freezing cold on the western shore; one would hardly notice it on the mainland side. I wonder how long it will be possible to walk across the ice to the island. Today the path was dry and steady, but in a week's time the situation can change completely. - Happy Easter to all walkers!


Keinussa / I gungan / In the swing: Tero Kontinen

23.3.2013

Liukasta - Halt - Slippery

Kevätpäivän tasauksen jälkeen päivät ovat jo öitä pidempiä. Valoa riittää, nyt kaivattaisiin lämpöä. Toisaalta on ihanan kätevää kun jäät kantavat. Jäällä kulkeminen on suhteellisen helppoa, koska lumipeite toimii liukuesteenä. Kulkureitillä Kaivopuiston rannassa sen sijaan on todella liukasta. Vaikka otin vaellussauvani avuksi kaaduin silti selälleni ja täräytin häntäluuni juuri niin kivuliaasti kuin voi kuvitella. Ystävällinen tyttö tuli kysymään tarvitsinko apua kun istuin maassa toipumassa säikähdyksestäni, mutta ei siinä sen kummemin käynyt. Vasta jälkeen päin, istuutuessani varovaisesti keinuun tajusin, että vasen ranteeni siinä joutui kovimmalle koetukselle. Ihminen on kuitenkin itseään korjaava olio, joten eiköhän se siitä.  - Tällä kertaa Harakan taiteilijoista tuli keinumaanTanja Koistila, joka kertoi hiljattain nähneensä kolme joutsenta lentämässä Pihlajasaareen päin.

Efter vårdagjämningen är dagarna redan längre än nätterna. Ljus finns det gott om, nu saknas bara värme. Å andra sidan är det härligt bekvämt när isen bär. Att promenera på isen är förhållandevis enkelt, för snötäcket förhindrar en från att halka. På promenadvägen längs Brunnsparksstranden är det däremot verkligen halt. Även om jag hade hjälp av min vandringsstav föll jag pladask på rygg och slog min svanskota just så smärtsamt som man kan vänta sig. En vänlig flicka kom och frågade ifall jag behövde hjälp när jag satt på marken och återhämtade mig från shocken, men det var ingen fara. Först efteråt, när jag satte mig försiktigt i gungan, insåg jag att det var min vänstra handled som fått ta den hårdaste stöten. Människan är en självläkande varelse, så månne det inte ska bli bra. - Den här gången var det Tanja Koistila av Stora Räntans konsnärer som kom till gungan, och hon berättade att hon nyligen sett tre svanar flyga mot Rönnskär.

After the Spring Equinox the days are already longer than the nights. There is plenty of light, now only warmth is needed. On the other hand it is wonderfully convenient when the ice is strong enough to walk on. Walking on the ice is relatively easy since there is some snow on the ice. The walking path along the shore of Kaivopuisto Park, however, is really slippery. Although I had a walking stick for support I slipped, fell on my back and hurt my coccyx, as painfully as you can imagine. A friendly girl came and asked if I needed help when I remained sitting on the ground, recovering from the shock, but it was nothing serious. Only later when I sat cautiously in the swing did I notice that my left wrist had taken the hardest blow. A human being is a self-healing entity, so I guess it will be allright. - This time Tanja Koistila, one of the artists on Harakka Island, came to swing and told she had recently seen three swans flying towards Pihlajasaari island.

Keinussa / I gungan / In the swing: Tanja Koistila

17.3.2013

Ihana auringonpaiste - Härligt solsken - Lovely Sunshine

Aurinkoinen pakkastalvi jatkuu ja jatkuu. Keskustassa kadut ovat monin paikoin jo kuivia ja muutenkin on kevättä ilmassa valon ja pitenevien päivien takia.  Merellä ja saaressa talvi jatkuu. Kylmien öiden vuoksi jää on edelleen vahvaa ja lumihanki kantaa, vaikka aurinko päivisin lämmittää jo ihanasti. Harakan rantoja kiertävät hyvintallotut polut. Ihmettelen ihmisiä jotka uskaltautuvat kauas jäälle. Itse en uskalla lähteä kulkemaan kohti Harmajan majakkaa, vaikka ajatus olisikin houkutteleva. -  Tänään eräs Harakan taiteilijatalon veteraaneista, vai pitäisikö mieluummin sanoa pioneereista, Olof Kangas suostui istumaan keinuun, ihastelemaan talvista maisemaa.

Den soliga och kalla vintern fortsätter. I centrum är gatorna ställvis redan torra och det är vår i luften på grund av ljuset och de allt längre dagarna. Till havs och på ön fortsätter vintern. Till följd av de kalla nätterna är isen fortfarande stark och snödrivorna bär, trots att solen redan värmer skönt om dagarna. Vältrampade stigar omger Stora Räntans stränder. Jag förundras över människorna som vågar sig långt ut på isen. Själv vågar jag inte ta mig ut mot Gråhara fyr, även om tanken är lockande. - Idag gick en av veteranerna, eller borde jag hellre säga pionjärerna i konstnärshuset på Stora Räntan, Olof Kangas, med på att sitta i gungan och beundra det vintriga landskapet.

The sunny and cold winter goes on and on. In the city centre many streets are already dry and spring is in the air due to the increasing light and the longer days. At sea and on the island the winter goes on. Because of the freezing nights the ice is still strong and the snow can support one's weigth. The shores of Harakka are surrounded by welltrodden paths. I wonder at the people who dare to venture far out on the ice. Personally I would not dare walk out towards the Harmaja lighthouse, although the idea is tempting. - Today one of the veterans, or should I say pioneers, of the artists' house on Harakka, Olof Kangas, agreed to sit in the swing, admiring the wintery landscape.

Keinussa / I gungan / In the swing: Olof Kangas

10.3.2013

Sädehtivät siniset varjot - Strålande blå skuggor - Sparkling Blue Shadows


Jäällä ja saaressa oli paljon väkeä, kaupunkilaiset nauttivat aurinkoisesta talvisunnuntaista. Ensi kertaa tänä vuonna kuljin oikopolkua saareen. Olisi tuntunut hullulta kiertää "oikeaa reittiä" kun ihmiset olivat talloneet uudet polut ja jää ilmiselvästi kantoi muuallakin. Länsirannalla kiviröykkiö, ensimmäisen kuvan paikka, oli uuden lumeen tallotun turistipolun varrella, mutta keinun paikan ohi polku onneksi kaarsi sivummalta.  Kalliolta katsottuna näytti ensin kuin meri olisi ollut avoin, vain muutamia jäälauttoja siellä täällä. Kun tulin lähemmäksi näin, että meri oli jäätynyt uudestaan, jäälautat lepäsivät juuttuneina kirkkaan siniseen jäähän. Varjotkin olivat huikean sinisiä. Muistan että isäni väitti, Goethen värioppiin tukeutuen, niiden muuttuvan melkein violeteiksi kevättalvella. - Pyysin keittiössä kokannutta kollegaa keinumaan, mutta hänellä oli niin kiire ettei hän ehtinyt pitää taukoa: näyttely tulossa ja pieni poika ruokittavana. "Punainen meri" on esillä Vuotalon galleriassa 15.3. lähtien. Työt ovat syntyneet osin yhteistyössä kontrabasisti Petja Makrisin kanssa, joka myös soittaa avajaisissa Vuotalossa. - Turistien virta kulki keinun ohitse ja eräs tyttö huomautti siitä ihastuneena seuralaisilleen. Kun kysyin halusiko hän tulla kokeilemaan keinua ja kuvattavaksi hän kuitenkin kieltäytyi ja vetosi paleleviin sormiinsa. Tällä kertaa siis sininen keinu ja sen sininen varjo keinuivat sädehtivässä valossa itsekseen.

Det var fullt med folk på isen och på ön, stadsborna njöt av den soliga vintersöndagen. För första gången i år tog jag en genväg till ön. Det skulle ha kännts galet att följa "den riktiga vägen" när folk hade trampat nya stigar i snön och isen tydligt höll även på andra ställen. Stenröset på västra stranden,  platsen för den första bilden, befann sig strax intill den nytrampade turiststigen, men runt gungans plats svängde stigen lyckligtvis i en båge. Från berget såg det ut som om havet var öppet, med bara några isflak här och där. När jag kom närmare såg jag, att havet frusit till pånytt, isflaken vilade fastfrusna i den klarblå isen. Även skuggorna var enormt blåa. Jag minns att min far påstod, med stöd av Goethes färglära, att de blir nästan violetta på vårvintern. - Jag bad en kollega som lagade mat i köket att komma och gunga, men hon hade så bråttom att hon inte hann ta en paus: en utställning på kommande och en liten pojke att mata. "Punainen meri" (Röda havet) visas i Vuotalo galleri från och med 15.3. En del av arbetena har kommit till i växelverkan med kontrabasisten Petja Makris, som också spelar på vernissaget i Vuotalo. - Turistströmmen gick förbi gungan och en flicka pekade förtjust ut den åt sina följeslagare. När jag frågade ifall hon ville komma och pröva gungan och bli videofilmad avböjde hon, med hänvisning till sina frusna fingrar. Så den här gången gungade den blå gungan och dess blå skugga i det strålande ljuset för sig själva.

There were lots of people on the ice and on the island; the citizens enjoyed the sunny winter Sunday. For the first time this year I took a shortcut to the island. It would have felt strange to take "the correct path" since people had created new paths and the ice was obviously strong elsewhere, too. The pile of rocks on the western shore, the site of the first image, was situated right on the newly trodden tourist path in the snow, while the path fortunately curved a little bit away from the site of the swing. From the hill the sea looked open, with only a few ice floes here and there. When I came closer I saw the sea was frozen over and the ice floes were frozen up in the clear blue ice. The shadows, too, were tremendously blue. I remember my father used to say that they would turn almost violet at the end of the winter, following the colour theory of Goethe. - I invited a colleague who was cooking in the kitchen to come and swing, but she was too busy to take a break: an exhibition coming and a small boy to feed. "Punainen  meri" (The Red Sea) will be shown at Vuotalo gallery starting on March 15. Some of the works are created in collaboration with the double bass player Petja Makris, who will also play at the opening in Vuotalo. - The stream of tourists passed the swing and a girl pointed out the swing to her companions with delight. When I asked her if she would like to try the swing and be video recorded in it she declined, appealing to her freezing fingers. So this time the blue swing and its blue shadow swinged on their own in the sparkling light.

Tyhjä keinu / Tom gunga / Empty swing


3.3.2013

Lumimyrskyn jälkeen - Efter snöstormen - After the Snow Storm

Polku jään yli oli kadonnut lumimyrskyssä. Onneksi sininen köysi pilkotti lumesta siellä täällä. En ryhtynyt kiertämään laiturin ympäri vaan luotin siihen, että viime päivien pikkupakkanen on pitänyt jään lujana, ja nousin rantaan kinosten läpi laiturin oikealta puolelta. Sunnuntaina aamupäivällä talossa oli hiljaista. Yläkerrassa Saara ja Eddy viettivät tyttärensä 6-vuotis syntymäpäivää. Onneksi olkoon! Niinpä lähdin tällä kertaa yksin rantaan keinumaan ja hämmästelin outoa säätä. Taivas oli ohuessa pilvessä, aurinko paistoi kuitenkin pilvien läpi niin vahvasti, että koko maisema oli samalla kertaa häikäisevä ja pumpulimainen. Koillistuuli jätti länsirannan suhteellisen suojaiseksi, mutta tuulimyllyn ujellus kuului voimakkaana. Tällä kertaa muistin ottaa mukaani pienen muovipalan istuinalustaksi. Kun olin lähdössä tuuli tarttui siihen ja alkoi kuljettaa jäälle. Kompuroin sen perässä jonkin matkaa ja mietin mielessäni, kuinka pitkälle sitä seuraisin. Sain aikaan eettisen ongelman: ympäristön saastuttaminen muovijätteellä vai jäihin uppoamisen riski, hyvin pieni tosin, sillä jää näytti vahvalta. Onneksi muovipala pysähtyi melko lähelle kinoksen kylkeen josta se oli helppo noukkia mukaan.  - Tällä kertaa olin siis keinumassa itsekseni, pipo päässä ja lapaset kädessä kylmän tuulen takia. Vaikka  pikkulintu visersi sinnikkäästi rinteessä, kevääseen on vielä aikaa.

Stigen över isen hade försvunnit i snöstormen. Lyckligtvis syntes de blå repet ställvis i snön. Jag ville inte gå runt bryggan utan litade på att köldgraderna de senaste dagarna fått isen att hållas i gott skick, och steg upp på stranden genom drivorna på högra sidan om bryggan. En söndag förmiddag var det tyst i huset. I övre våningen firade Saara och Eddy sin dotters sex års födelsedag. Grattis! Så jag gick ner till stranden för att gunga ensam denhär gången och förundrades över det besynnerliga vädret. Himlen var molnbetäckt men solen lyste igenom molnen så att hela landskapet blev på samma gång bländande ljust och likt bomull. Vinden från nordost lämnade den västra stranden rätt väl i le men vindmöllans ylande hördes starkt. Denhär gången kom jag ihåg att ta med mig en liten plastbit att sitta på. När jag var på väg bort tog vinden tag i den och började driva den ut på isen. Jag plumsade efter den en bit och övervägde hur långt jag skulle följa den. Och fick till stånd ett etiskt dilemma: att smutsa ner omgivningen med plastskräp eller ta risken att gå ner sig i isen, en väldigt liten risk, visserligen, för isen verkade stark. Lyckligtvis fastnade plastbiten vid en snödriva så att jag lätt kunde plocka den med mig. - Denhär gången satt jag alltså själv i gungan, med mössa på huvudet och vantar på händerna på grund av den kalla blåsten. Även om en småfågel kvittrade ihärdigt i backen är det långt kvar till våren.

The path across the ice had disappeared in the snow storm. Luckily the blue rope was visible here and there in the snow. I did not want to go around the pier since I trusted that the cold weather during the last few days has maintained the ice strong and climbed on the shore through the sow drifts on the right side of the pier. On a Sunday midmorning the house was quiet. At the second floor Saara and Eddy celebrated their daughter's sixth birthday. Congratulations! Thus I went down to the shore to swing on my own and wondered at the strange weather. The sky was cloudy but the sun was shining through the clouds so the whole landscape was glaring and soft at the same time. The wind from  northeast left the western shore relatively protected; the wailing of the windmill, however, was loud. This time I remembered to bring a small piece of plastic to sit on. The wind caught the piece when I was about to leave and began to move it out on the ice. Stumbling through the snow to catch it I wondered how far I should follow it, and managed to create and ethical dilemma: to pollute the environment with plastic waste or take the risk of falling throgh the ice; a very small risk, though, since the ice seemed strong. Luckily the piece of plastic was stopped by a snow drift and easy to pick up. - This time I was swinging with a knit cap and with mittens due to the cold wind. Although a small bird tweeted eagerly on the hill the spring is still far away.

Keinussa / I gungan / In the swing: AA