10.3.2013

Sädehtivät siniset varjot - Strålande blå skuggor - Sparkling Blue Shadows


Jäällä ja saaressa oli paljon väkeä, kaupunkilaiset nauttivat aurinkoisesta talvisunnuntaista. Ensi kertaa tänä vuonna kuljin oikopolkua saareen. Olisi tuntunut hullulta kiertää "oikeaa reittiä" kun ihmiset olivat talloneet uudet polut ja jää ilmiselvästi kantoi muuallakin. Länsirannalla kiviröykkiö, ensimmäisen kuvan paikka, oli uuden lumeen tallotun turistipolun varrella, mutta keinun paikan ohi polku onneksi kaarsi sivummalta.  Kalliolta katsottuna näytti ensin kuin meri olisi ollut avoin, vain muutamia jäälauttoja siellä täällä. Kun tulin lähemmäksi näin, että meri oli jäätynyt uudestaan, jäälautat lepäsivät juuttuneina kirkkaan siniseen jäähän. Varjotkin olivat huikean sinisiä. Muistan että isäni väitti, Goethen värioppiin tukeutuen, niiden muuttuvan melkein violeteiksi kevättalvella. - Pyysin keittiössä kokannutta kollegaa keinumaan, mutta hänellä oli niin kiire ettei hän ehtinyt pitää taukoa: näyttely tulossa ja pieni poika ruokittavana. "Punainen meri" on esillä Vuotalon galleriassa 15.3. lähtien. Työt ovat syntyneet osin yhteistyössä kontrabasisti Petja Makrisin kanssa, joka myös soittaa avajaisissa Vuotalossa. - Turistien virta kulki keinun ohitse ja eräs tyttö huomautti siitä ihastuneena seuralaisilleen. Kun kysyin halusiko hän tulla kokeilemaan keinua ja kuvattavaksi hän kuitenkin kieltäytyi ja vetosi paleleviin sormiinsa. Tällä kertaa siis sininen keinu ja sen sininen varjo keinuivat sädehtivässä valossa itsekseen.

Det var fullt med folk på isen och på ön, stadsborna njöt av den soliga vintersöndagen. För första gången i år tog jag en genväg till ön. Det skulle ha kännts galet att följa "den riktiga vägen" när folk hade trampat nya stigar i snön och isen tydligt höll även på andra ställen. Stenröset på västra stranden,  platsen för den första bilden, befann sig strax intill den nytrampade turiststigen, men runt gungans plats svängde stigen lyckligtvis i en båge. Från berget såg det ut som om havet var öppet, med bara några isflak här och där. När jag kom närmare såg jag, att havet frusit till pånytt, isflaken vilade fastfrusna i den klarblå isen. Även skuggorna var enormt blåa. Jag minns att min far påstod, med stöd av Goethes färglära, att de blir nästan violetta på vårvintern. - Jag bad en kollega som lagade mat i köket att komma och gunga, men hon hade så bråttom att hon inte hann ta en paus: en utställning på kommande och en liten pojke att mata. "Punainen meri" (Röda havet) visas i Vuotalo galleri från och med 15.3. En del av arbetena har kommit till i växelverkan med kontrabasisten Petja Makris, som också spelar på vernissaget i Vuotalo. - Turistströmmen gick förbi gungan och en flicka pekade förtjust ut den åt sina följeslagare. När jag frågade ifall hon ville komma och pröva gungan och bli videofilmad avböjde hon, med hänvisning till sina frusna fingrar. Så den här gången gungade den blå gungan och dess blå skugga i det strålande ljuset för sig själva.

There were lots of people on the ice and on the island; the citizens enjoyed the sunny winter Sunday. For the first time this year I took a shortcut to the island. It would have felt strange to take "the correct path" since people had created new paths and the ice was obviously strong elsewhere, too. The pile of rocks on the western shore, the site of the first image, was situated right on the newly trodden tourist path in the snow, while the path fortunately curved a little bit away from the site of the swing. From the hill the sea looked open, with only a few ice floes here and there. When I came closer I saw the sea was frozen over and the ice floes were frozen up in the clear blue ice. The shadows, too, were tremendously blue. I remember my father used to say that they would turn almost violet at the end of the winter, following the colour theory of Goethe. - I invited a colleague who was cooking in the kitchen to come and swing, but she was too busy to take a break: an exhibition coming and a small boy to feed. "Punainen  meri" (The Red Sea) will be shown at Vuotalo gallery starting on March 15. Some of the works are created in collaboration with the double bass player Petja Makris, who will also play at the opening in Vuotalo. - The stream of tourists passed the swing and a girl pointed out the swing to her companions with delight. When I asked her if she would like to try the swing and be video recorded in it she declined, appealing to her freezing fingers. So this time the blue swing and its blue shadow swinged on their own in the sparkling light.

Tyhjä keinu / Tom gunga / Empty swing