Kiiruhdin saareen lauantai-iltana, kun sää oli aurinkoinen ja huomasin vasta laiturilla vuorovenettä odotellessa, että länsituuli oli jäätävän kylmä. Kumma kyllä, sillä tuuli lounaasta on kesäisin usein lämmin. Saaressa oli hiljaista. Merja Winqvist tuli mäessä vastaan, mutta hän oli kiireinen eikä ehtinyt jäädä keinumaan. Kun menin rantaan tajusin, että aallokkokin oli komea. Varsinainen yllätys odotti vasta keinumisen jälkeen. Kiviröykkiö, jolla yleensä istun ja katselen sataman kasvua, oli saanut ympärilleen piikukivistä rakennetun piirin, ja sen päälle oli pystytetty puinen toteemipaalu. Mikä lie maaginen seremonia siinä on Helsinki-päivänä, viime keskiviikkona suoritettu.
Jag skyndade till ön på lördag kvällen när vädret var soligt och märkte först på bryggan, medan jag väntade på turbåten, hur isande kall västanvinden var. Konstigt nog, för vinden från sydväst sommartid är ofta varm. Det var tyst på ön. Merja Winqvist komemot mig i backen men hon hade bråttom och hann inte stanna för att gunga. När jag gick till stranden insåg jag hur präktiga vågorna var. Den egentliga överraskningen väntade först efter att jag suttit i gungan. Stenröset jag brukar sitta på och betrakta den växande hamnen, hade fått en ring av småstenar omkring sig och mitt på röset stod en totempåle av trä. Undrar just vad slags magisk seremoni där förrättats under Helsingforsdagen senaste onsdag.
I hastened to the island on Saturday night when the weather was sunny and realized on while waiting for the regular boat on the pier how freezing cold the wind from the west was. Strange enough, since usually in summertime the wind from southwest is warm. The island was quiet. I encountered Merja Winqvist when climbing up the slope, but she was in a hurry and had no time to stay swinging. When I went to the shore I notised how big the waves were. The real surpirse awaited me only after swinging. The pile of rocks that I normally sit on, watching the harbour grow, was encircled with small stones and on the top of the pile stood a wooden totem pole. I wonder what kind of magical ceremony has taken taken place there during the Helsinki Day last Wednesday.
Jag skyndade till ön på lördag kvällen när vädret var soligt och märkte först på bryggan, medan jag väntade på turbåten, hur isande kall västanvinden var. Konstigt nog, för vinden från sydväst sommartid är ofta varm. Det var tyst på ön. Merja Winqvist komemot mig i backen men hon hade bråttom och hann inte stanna för att gunga. När jag gick till stranden insåg jag hur präktiga vågorna var. Den egentliga överraskningen väntade först efter att jag suttit i gungan. Stenröset jag brukar sitta på och betrakta den växande hamnen, hade fått en ring av småstenar omkring sig och mitt på röset stod en totempåle av trä. Undrar just vad slags magisk seremoni där förrättats under Helsingforsdagen senaste onsdag.
I hastened to the island on Saturday night when the weather was sunny and realized on while waiting for the regular boat on the pier how freezing cold the wind from the west was. Strange enough, since usually in summertime the wind from southwest is warm. The island was quiet. I encountered Merja Winqvist when climbing up the slope, but she was in a hurry and had no time to stay swinging. When I went to the shore I notised how big the waves were. The real surpirse awaited me only after swinging. The pile of rocks that I normally sit on, watching the harbour grow, was encircled with small stones and on the top of the pile stood a wooden totem pole. I wonder what kind of magical ceremony has taken taken place there during the Helsinki Day last Wednesday.
 |
| Keinussa / I gungan / In the swing: AA |