5.10.2013

Yksin tuulessa - Ensam i blåsten - Alone in the Wind

Oli liian tuulista soutaa, kun ei ole pakko. Tulin saareen vuoroveneellä ihan vaan siitä ilosta, että se vielä kulkee muutaman päivän, vaikka olisin hyvin voinut jättää kuvaamisen huomiseksi, joksi on luvattu vähemmän tuulta. Laiturilla kuvattiin morsiusparia, ja kuvien takia kannatti varmaan palella, sillä morsiamen helmat hulmusivat hienosti tuulessa. Nuori pariskunta lastenvaunujen kanssa oli tulossa Harakkaan, mutta heillä ei ollut käteistä, joten he eivät päässeet kyytiin. Ehkä se oli parempi, sillä he näyttivät aidosti järkyttyneiltä kun kippari selitti, ettei saaressa olisi kahvilaa tai pankkiautomaattia. Kollegani Leena Lukkarinen, joka ei ole vielä ollut keinumassa, oli tulossa pois saaresta, ja vanha herra Wardi, joka tuli saareen samalla veneellä kanssani, oli niin omissa ajatuksissaan, etten hennonut häiritä. Talossa toisesta kerroksesta kuului vaimeaa viheltelyä ja rappukäytävässä oli kaikkialla lappuja joissa luki "märkä maali!". En jäänyt odottelemaan muita paikalle vaan lähdin rantaan ja ajattelin, että kerrankin saisin kuvaan tumman pilvisen taivaan, kun syksyllä kuvauspäivät ovat enimmäkseen olleet aurinkoisia. Kun pääsin keinuun aurinko kuitenkin purskahti esiin pilven välistä, lyhyeksi huikean häikäiseväksi hetkeksi.

Det var för blåsigt att ro, ifall man inte måste. Jag kom till ön med turbåten av blotta glädjen att den ännu trafikerar ett par dagar, även om jag gott och väl kunde ha lämnat videofilmandet till imorgon, då de lovat mindre vind. Ett brudpar fotograferades på bryggan och det var säkert värt att frysa för de bilderna, för brudens kjolar fladdrade snyggt i vinden. Ett ungt par med barnvagn var på väg till Stora Räntan, men de hade inga kontanter så de fick ingen skjuts. Kanske det var bättre så, för de såg uppriktigt förskräckta ut när skepparn förklarade att det inte finns vare sig café eller bankautomat på ön. Min kollega Leena Lukkarinen, som inte ännu suttit i gungan, var på väg bort från ön och gamle herr Wardi som kom till ön med samma båt som jag var så försjunken i sina egna tankar att jag inte nändes störa honom. Från andra våningen i huset hördes ett dämpat visslande och i trappuppgången var det fullt med lappar där det stod "våt målfärg!" på finska. Jag stannade inte och väntade på mera folk utan gick ner till stranden och tänkte, att nu skulle jag för en gångs skull få bilder med en mörk och molnig himmel, emedan videofilmningsdagarna i höst varit soliga för det mesta. När jag satte mig i gungan sprack solen ändå fram bland molnen för en kort stund av bländande ljus.

It was too windy for rowing, unless one was obliged to do it. I came to the island with the regular boat, for the sheer joy of there still being a boat for a few days, although I could have chosen to do my videoing tomorrow, since they have promised less wind. A bride and groom were being photographed on the pier and I suppose the images were worth the cold, since the bride's flaring skirts were beautiful in the wind. A young couple with a baby carriage were going to the island but had no cash so they did not get a ride. Perhaps it was all for the best , since they looked genuinely shocked when the skipper explained there would be neither cafeteria nor cash machine on the island. My colleague Leena Lukkarinen, who has not yet been swinging, was on her way home and mister Wardi, who came with the same boat as I, was so deep in thought that I did not have the heart to disturb him. In the house  somebody was whistling away discreetly on the second floor and the stairway was full of notes "wet paint!" in Finnish. I did not wait for more people to show up but went down to the shore and expected to finally have some images of a dark and cloudy sky, since most of the days I have videoed this autumn have been sunny. When I sat down to swing, however, the sun burst forth between the clouds for a short moment of glaring brightness.

Keinun luona / Vid gungan / By the swing: AA