28.1.2014

Lopuksi jäätävä tuuli - Till slut isande vind - Ending With Icy Wind

Koillistuuli on pyyhkinyt jään melkein sileäksi lumesta, joten liukuesteistä kengissä oli hyötyä. Ellen tietäisi että sisällä talossa on lämmin, olisin varmasti kääntynyt takaisin, niin jäätävän kylmältä tuuli tuntui. Kun menin viimeistä kertaa rantaan keinumaan tumman harmaat pilvet kiisivät meren yllä, ja niiden välistä loistava aurinko värjäsi sileänharmaan merenjään jatkuvasti muuttuviksi tumman ja vaalean raidoiksi. Irrotin lopuksi keinuköydet haavan oksasta, ja mietin mahtaako se tuntea jonkinlaista helpotusta kun tuo ylimääräinen köysi vihdoinkin on poissa. Entä tunnenko itse helpotusta, nyt kun tämä urakka on ohitse? En oikeastaan, pikemminkin hiukan haikeutta. Mutta tämä oli vasta ensimmäinen vaihe. Seuraavaksi on editoitava videot, sillä ne ovat esillä Muu galleriassa toukokuussa. Ja sen jälkeen ryhdyn miettimään, miten tämä koko kahdentoista vuoden projekti olisi parasta esitellä. Mutta asia kerrallaan. Ylihuomenna on uusikuu ja kiinalaisen kalenterin mukaan käärmeen vuosi vaihtuu hevosen vuodeksi. Samalla tämä blogi päättyy, vaikka lisään tähän vielä myöhemmin ilmoituksen kevään näyttelystä. Mutta tältä erää ei ole muuta lisättävää kuin: Kiitos tästä vuodesta ja Onnellista Uutta Hevosen Vuotta!

Den nordostliga vinden har svept isen nästan bar från snö, så halkskydd på skorna var till nytta. Ifall jag inte vetat att det är varmt i huset skulle jag säkert ha vänt om, så isande kall kändes vinden. När jag gick för sista gången till stranden för att gunga for mörkgråa moln över skyn och solen som ibland lyste mellan dem mönstrade den slätgråa havsisen till ständigt föränderliga mörka och ljusa ränder. Jag löste avslutningsvis upp gungrepen från aspens gren och undrade ifall den känner något slags lättnad när det där överflödiga repet äntligen är borta. Hur är det med mig själv, känner jag någon lättnad nu när detta uppdrag är slutfört? Inte egentligen, snarare lite vemod. Men det här var bara första etappen. Som nästa uppgift gäller det att editera videorna, för de skall ställas ut i Muu galleriet i maj. Och därefter börjar jag fundera på hur hela detta tolvåriga projekt bäst kunde presenteras. Men en sak i taget. I övermorgon är det nymåne och enligt den kinesiska kalendern byts ormens år i hästens år. Och därmed avslutar jag också denna blogg, även om jag nog senare lägger till information om vårens utställning här. Men för ögonblicket har jag inte annat att tillägga än: Tack för det här året och ett Gott Nytt Hästens År!

The Northeasterly wind had swept the ice almost bare of snow, and my nonslip shoes were useful.   If I had not know that it is warm in the house I would have turned back, since the wind felt freezing cold. When I went for the last time to swing at the shore dark grey could were riding across the sky and the sun which occasionally shone between them patterned the plain grey ice on the sea into constantly shifting dark and light stripes. To finish I loosened the ropes for the swing from the branch of the aspen and wondered whether it could feel some sort of relief when that superfluous rope finally was gone. What about myself, do I feel relief now when this job is done? Not really, rather I feel slightly wistful. But this was only the first part. The next task is to edit the videos, since they will be exhibited in Muu Gallery in May. And after that I will have to start thinking what would be the best way to present the whole twelve-year project. One thing at a time. The day after tomorrow is new moon and according to the Chinese calendar the year of the snake changes into the year of the horse. Thus this blog will end as well, even though I will later probably post some information about the exhibition here. For now I have nothing to add but: Thank you for this year and a Happy New Year of the Horse!

Haapa / Aspen / The Aspen


24.1.2014

Meri on jäätynyt - Havet är fruset - The Sea is Frozen

Koko aamun satoi lunta hiljalleen, mutta ennen kuin pääsin keinun luokse taivas oli kirkastunut ja uusi lumi kimalteli auringossa. Nyt meri Harakan ulkopuolellakin on jäässä. Rannassa on vielä pieni railo avovettä, hyllyvää jäähyhmää, mutta muuten hiljainen valkoisuus peittää kaiken. Silloin tällöin kuului pieni loiskahdus. Tyyni sää korosti pysähtynyttä tunnelmaa. Länsisataman suunnalla savupiippujen savu nousi ilmaan lähes kohtisuoraan. Mantereen puolelta kantautui liikenteen ääniä, ne kuuluivat hiljaisuudessa, jonka kohiseva meri yleensä peittää. Jätin keinun narut vielä haapaan, sillä luultavasti tulen vielä viimeisen kerran keinumaan juuri ennen uutta kuuta ja kiinalaisen vuoden vaihtumista hevosen vuodeksi. Hullua ajatella, että kaksitoista vuotta on nyt tulossa täyteen...

Hela morgonen snöade det sakta, men innan jag hann till gungan hade himlen klarnat och den nya snön glittrade is solen. Nu är havet utanför Stora Räntan också fruset. Vid stranden finns en smal remsa av öppet vatten, en gungande ismassa, men annars täcker en tyst vithet allting. Ibland hörs ett litet skvalpande. Det lugna vädret förstärkte den stillastående stämningen. Skorstenarna åt västra hamnens håll pyrde sin rök nästan rakt upp i luften. Från fastlandet hördes trafikbruset i tystnaden, som det brusande havet normalt överröstar. Jag lämnade repen kvar i aspen, för antagligen kommer jag ännu en sista gång för att gunga strax innan nymåne och årsskiftet mellan den kinesiska kalenderns ormens år och det nya året, hästens år. Det känns konstigt att tänka att tolv år nu kommer till ända....

All morning there was soft snowfall, but before I arrived to the swing the sky had already cleared and the new snow sparkled in the sun. Now the sea outside Harakka Island is frozen, too. At the shore there is a small stripe of open water, a gently swaying mass of ice floes; the rest is covered in silent whiteness. Now and then a small splash is heard. The calm weather accentuates the atmosphere of stagnation. The chimneys in the direction of the western harbour spill out their smoke almost vertically in the air. The sound of traffic was audible from the mainland in the silence, which is usually covered by the roar of the sea. I left the rope in the aspen, since I will probably come to swing one more time before new moon and the Chinese year of the snake turning to the year of the horse. It feels strange to think that this period of twelve years is now coming to a close...

Keinu / Gungan / The Swing

19.1.2014

Kävellen saareen - Promenad till ön - Walking to the Island

Jää tuli nopeasti, tiistai aamuna Timo vielä souti saareen ja sai veneen nostettua laiturille. Ja torstaina Eddy oli jo kävellyt jään yli. Minä uskaltauduin saareen jään yli eilen ensi kertaa, kun polku oli niin ahkerassa käytössä. Tänään tulimme sattumalta yhtä matkaa Leenan kanssa, jutellen, kuin kadulla olisimme kävelleet. Menin yksin keinumaan - toiseksi viimeisen kerran - ja oli huvittavaa nähdä oudot polut joita talvituristit askeltavat lumeen. Ne seuraavat usein aivan eri reittejä kuin tavanomaiset polut. Lunta ei ole paljoa, joten kalliolla liukastelee helposti. Ja meri Harakan ulkopuolella on vielä avoin. Tänään se heijasteli tyynenä taivaan vaihtelevia sinisen ja harmaan sävyjä. Kävimme äsken vetämässä veneen jään yli rantakalliolle. Sen kääntämiseen tarvittiin ohikulkeneen ulkoilevan pariskunnan apua, kiitos siitä!

Isen kom fort, på tisdag morgonen rodde Timo ännu över till ön och lyckades lyfta upp båten på bryggan. Och i torsdags hade Eddy redan promenerat över isen. Jag vågade mig ut till ön över isen första gången igår, eftersom stigen var i så livligt bruk. Idag kom vi av en slump över tillsammans med Leena, promenerande och samtalande som på gatan. Jag gick ensam att gunga - för nästsista gången - och det var roligt att se de konstiga stigarna som vinterturisterna trampar upp i snön. De följer ofta helt andra rutter än de vanliga stigarna. Det finns inte mycket snö, så man halkar lätt på klipporna. Och havet utanför Stora Räntan är ännu öppet. Idag speglade det lugnt himlens olika blå och grå toner. Vi var nyss och drog båten över isen till strandklippan. För att vända på den behövde vi hjälp av ett förbipasserande ungt sportigt par, tack för det!

The ice came fast; on Tuesday morning Timo was still rowing to the island and managed to get the boat up on the pier. And already on Thursday Eddy had walked over the ice to the mainland. Yesterday I ventured to the island across the ice for the first time, since the path seemed so well frequented. Today, by coincidence, we came together with Leena and walked to the island chatting, as if on a street. I went to swing on my own - for the penultimate time - and it was fun to see the strange paths created by the winter tourists in the snow. They often follow quite different routes from the ordinary ones. There is not much snow and thus it is easy to slip on cliffs. And the sea outside Harakka Island is still open. Today it calmly reflected the sky's various shades of grey and blue. We dragged the boat over the ice to the cliffs. In order to turn it we needed help from a couple passing by on their promenade, thank you!

Keinussa / I gungan / In the swing: AA

11.1.2014

Ensilumi - Den första snön - The First Snow


Pikkupakkanen tuntui piristävältä, kun rannalla oli tyyntä ja hiljaista. Sattumalta Aino ja Pirkka olivat lähdössä saareen kahdella veneellä, nostamaan omaansa ylös talviteloille. Samalla reissulla Aino tuli myös länsirannalle keinumaan. Meri oli kauniin tyyni, melkein kuin suuri järvi. Kun lähdin takaisin mantereelle, alkoi jo hämärtää, mutta Aino ja Pirkka jäivät raaputtamaan veneen pohjaa puhtaaksi kotiloista. Silloin ilmassa oli jo aavistus lumisateesta, pieniä rakeita varisi rinteeseen kuin puuteria. Varsinainen lumisade alkoi vasta pimeän tullen, ja silloin oli jo kaupungilla. Tavallaan oli harmi ettei lumi ehtinyt mukaan kuvaan, mutta ehkä se ei nyt heti sula. Käärmeen vuotta on vielä reilut kaksi viikkoa jäljellä.

Lite köldgrader kändes uppfriskande, när det var lugnt och stilla i stranden. Av en slump var Aino och Pirkka på väg till ön med två båtar, för att ta upp sin för vintern. I samma väva kom Aino med till västra stranden för att gunga. Havet var vackert stilla, nästan som en stor sjö. När jag återvände till fastlandet började det redan skymma, men Aino och Pirkka blev kvar för att skrapa bottnen på båten ren på snäckor. Då fanns det redan en aning av snöfall i luften, små hagel föll ner på sluttningen som puder. Den egentliga snön föll först efter mörkrets inbrott, och då var jag redan på stan. Egentligen var det synd att inte snön hann komma med på bild, men kanske den nu inte smälter med detsamma. Det är ännu drygt två veckor kvar av ormens år.

A little bit of cold was refreshing, since it was calm and quiet on the shore. By coincidence Aino and Pirkka were on their way to the island with two boats, in order to take up their own boat for the winter. On the same trip Aino accompanied me to the western shore to swing. The sea was beautifully calm, almost like a big lake. When I returned to the mainland it was almost dusk, while Aino and Pirkka remained on the island scrubbing away the small seashells from the bottom of their boat. At that time there was a hunch of the coming snow, small hail dribbled on the slopes like powder. The real snowing started only after nightfall, and at that time I was already in town. It was a shame, really,  not to have the snow in the image, but perhaps it will not melt away immediately. There are two more weeks left of the year of the snake.


Keinussa / I gungan / In the swing: Aino Favén


3.1.2014

Taas uusi vuosi - Ett nytt år igen - A New Year Again

Uusi vuosi mutta marraskuinen maisema - harmaata. Poikkeuksena ruskehtavan kellertävä liejuisen näköinen meri. Mistä tuo liete on lähtöisin, Vaantaan joesta vai Pietarista? Kun soudin saareen ei laiturissa ollut kuin yksi vene, saari oli lähes autio. Vain alakerrassa näkyi valoa. Menin suosiolla taas yksin keinumaan, ensimmäistä kertaa tänä vuonna, mutta palatessani huomasin ilokseni valoa yläkerran ikkunoissa. Leena oli tullut saareen ja hain hänet oitis keinumaan. Mietimme tuleeko tänä vuonna talvea lainkaan ja tuleeko kunnon jäitä. Hyvää uutta vuotta kaikille jäitä odotellessa!

Ett nytt år men landskapet ser ut som i november - grått. Undantaget det brungula gyttjeliknande havet. Varifrån härstammar det där slammet, från Vanda å eller Sankt Petersburg? När jag rodde till ön fanns det bara en båt vid bryggan, ön var nästan öde. Det lyste endast i bottenvåningen. Jag fick igen lov att gå ensam att gunga, första gången i år, men då jag återvände märkte jag till min glädje att det lyste i övre våningen. Leena hade kommit till ön och jag hämtade henne med ens för att gunga. Vi funderade ifall det alls skall bli någon vinter i år och ifall det blir någon is att tala om. Ett Gott Nytt År till alla i väntan på isen!

A new year although the landscape looks like November - grey. The yellowish brown muddy looking sea is an exception. Where does that sludge come from, Vantaa River or Saint Petersburg? When I rowed to the island there was only one boat by the pier, the island was almost deserted. There was some light only downstairs. I resigned and went again alone to swing, for the first time this year, but when I returned I was happy to see light in the windows upstairs. Leena had arrived to the island and I fetched her to swing immediately. We wondered whether there would be any winter this year and whether there will be any real ice. Happy New Year to everybody while waiting for the ice!


Keinussa / I gungan / In the swing: Leena Lukkarinen