28.1.2014

Lopuksi jäätävä tuuli - Till slut isande vind - Ending With Icy Wind

Koillistuuli on pyyhkinyt jään melkein sileäksi lumesta, joten liukuesteistä kengissä oli hyötyä. Ellen tietäisi että sisällä talossa on lämmin, olisin varmasti kääntynyt takaisin, niin jäätävän kylmältä tuuli tuntui. Kun menin viimeistä kertaa rantaan keinumaan tumman harmaat pilvet kiisivät meren yllä, ja niiden välistä loistava aurinko värjäsi sileänharmaan merenjään jatkuvasti muuttuviksi tumman ja vaalean raidoiksi. Irrotin lopuksi keinuköydet haavan oksasta, ja mietin mahtaako se tuntea jonkinlaista helpotusta kun tuo ylimääräinen köysi vihdoinkin on poissa. Entä tunnenko itse helpotusta, nyt kun tämä urakka on ohitse? En oikeastaan, pikemminkin hiukan haikeutta. Mutta tämä oli vasta ensimmäinen vaihe. Seuraavaksi on editoitava videot, sillä ne ovat esillä Muu galleriassa toukokuussa. Ja sen jälkeen ryhdyn miettimään, miten tämä koko kahdentoista vuoden projekti olisi parasta esitellä. Mutta asia kerrallaan. Ylihuomenna on uusikuu ja kiinalaisen kalenterin mukaan käärmeen vuosi vaihtuu hevosen vuodeksi. Samalla tämä blogi päättyy, vaikka lisään tähän vielä myöhemmin ilmoituksen kevään näyttelystä. Mutta tältä erää ei ole muuta lisättävää kuin: Kiitos tästä vuodesta ja Onnellista Uutta Hevosen Vuotta!

Den nordostliga vinden har svept isen nästan bar från snö, så halkskydd på skorna var till nytta. Ifall jag inte vetat att det är varmt i huset skulle jag säkert ha vänt om, så isande kall kändes vinden. När jag gick för sista gången till stranden för att gunga for mörkgråa moln över skyn och solen som ibland lyste mellan dem mönstrade den slätgråa havsisen till ständigt föränderliga mörka och ljusa ränder. Jag löste avslutningsvis upp gungrepen från aspens gren och undrade ifall den känner något slags lättnad när det där överflödiga repet äntligen är borta. Hur är det med mig själv, känner jag någon lättnad nu när detta uppdrag är slutfört? Inte egentligen, snarare lite vemod. Men det här var bara första etappen. Som nästa uppgift gäller det att editera videorna, för de skall ställas ut i Muu galleriet i maj. Och därefter börjar jag fundera på hur hela detta tolvåriga projekt bäst kunde presenteras. Men en sak i taget. I övermorgon är det nymåne och enligt den kinesiska kalendern byts ormens år i hästens år. Och därmed avslutar jag också denna blogg, även om jag nog senare lägger till information om vårens utställning här. Men för ögonblicket har jag inte annat att tillägga än: Tack för det här året och ett Gott Nytt Hästens År!

The Northeasterly wind had swept the ice almost bare of snow, and my nonslip shoes were useful.   If I had not know that it is warm in the house I would have turned back, since the wind felt freezing cold. When I went for the last time to swing at the shore dark grey could were riding across the sky and the sun which occasionally shone between them patterned the plain grey ice on the sea into constantly shifting dark and light stripes. To finish I loosened the ropes for the swing from the branch of the aspen and wondered whether it could feel some sort of relief when that superfluous rope finally was gone. What about myself, do I feel relief now when this job is done? Not really, rather I feel slightly wistful. But this was only the first part. The next task is to edit the videos, since they will be exhibited in Muu Gallery in May. And after that I will have to start thinking what would be the best way to present the whole twelve-year project. One thing at a time. The day after tomorrow is new moon and according to the Chinese calendar the year of the snake changes into the year of the horse. Thus this blog will end as well, even though I will later probably post some information about the exhibition here. For now I have nothing to add but: Thank you for this year and a Happy New Year of the Horse!

Haapa / Aspen / The Aspen