Talvilomaviikon vuoksi kiirehdin keinuttelemaan tavallisena arkiaamuna. Yllättäen kallioiden yli rantaan johti melkein yhtä hyvin tallottu polku kuin sinisellä köydellä merkitty reitti, joka vie mantereelta saareen. Tai ehkä liioittelen hiukan. Kuljetin vanhoja konferenssikansioita Teatterikorkeakoulun työhuoneeltani arkistoitavaksi saareen lainaksi saamallani kärrykassilla, jonka isot pyörät pärjäävät lumessa. Silti mietin puolivälissä jättäisinkö kassin jäälle odottamaan ja hakisin saaresta pulkan, joka olisi siinä vaiheessa ollut parempi väline. Silloin tuntematon koira juoksi jään yli luokseni ja hyppeli innoissaan ympärilläni saadessaan haistella outoa ihmistä. Sen ilosta energisoituneena raahasin kassin kevyesti liukasta mäkeä ylös taloon. - Tällä kertaa sain Virpin hetkeksi keinuuni kahden opiskelijavieraan käynnin välillä. Talvella Harakassa on vilskettä.
På grund av vintersemesterveckan skyndade jag att gunga en vanlig vardagsmorgon. Överraskande nog ledde en nästan lika vältrampad stig över klipporna till stranden som den med ett blått rep märkta stigen över isen från fastlandet till ön. Fast kanske jag överdriver en aning. Jag forslade en hög med gamla konferensmappar från mitt arbetsrum på Teaterhögskolan till ön för arkivering med hjälp av en väska som jag fått låna, med stora jul som klarar snön. Halvvägs funderade jag ändå ifall jag borde lämna väskan mitt på isen och söka en pulka från ön, för den skulle ha varit ett bättre transportmedel i det skedet. Då sprang en obekant hund emot mig över isen och skuttade runt mig ivrig att få snusa på en okänd människa. Fylld av energin från dess glädje släpade jag lätt väskan upp för den hala backen till huset. - Denna gång fick jag Virpi att sitta i min gunga en stund, mellan två besök av studerande. Det är full rulle på Stora Räntan om vintern.
Due to the winter holiday week I hurried to swing on an ordinary weekday morning. Surprisingly the path across the cliffs to the shore was almost as well trodden as the path marked with a blue rope that leads from the mainland over the ice to the island. Or perhaps I am exaggerating a little bit. I transported a pile of old conference folders from my study at the Theatre Academy to the island for archiving with the help of a bag , which I had borrowed, with wheels big enough for the snow. I nevertheless thought about leaving the bag on the ice to fetch a sledge from the island, since that would have been a better vehicle at that stage. Just then and unfamiliar dog ran to meet me across the ice and jumped around me eager to smell an unknown human being. Energized by its joy I dragged the bag easily up the slippery slope to the house. - This time Virpi agreed to sit in my swing for a moment, between two visits of students. Harakka Island is busy in winter time.
På grund av vintersemesterveckan skyndade jag att gunga en vanlig vardagsmorgon. Överraskande nog ledde en nästan lika vältrampad stig över klipporna till stranden som den med ett blått rep märkta stigen över isen från fastlandet till ön. Fast kanske jag överdriver en aning. Jag forslade en hög med gamla konferensmappar från mitt arbetsrum på Teaterhögskolan till ön för arkivering med hjälp av en väska som jag fått låna, med stora jul som klarar snön. Halvvägs funderade jag ändå ifall jag borde lämna väskan mitt på isen och söka en pulka från ön, för den skulle ha varit ett bättre transportmedel i det skedet. Då sprang en obekant hund emot mig över isen och skuttade runt mig ivrig att få snusa på en okänd människa. Fylld av energin från dess glädje släpade jag lätt väskan upp för den hala backen till huset. - Denna gång fick jag Virpi att sitta i min gunga en stund, mellan två besök av studerande. Det är full rulle på Stora Räntan om vintern.
Due to the winter holiday week I hurried to swing on an ordinary weekday morning. Surprisingly the path across the cliffs to the shore was almost as well trodden as the path marked with a blue rope that leads from the mainland over the ice to the island. Or perhaps I am exaggerating a little bit. I transported a pile of old conference folders from my study at the Theatre Academy to the island for archiving with the help of a bag , which I had borrowed, with wheels big enough for the snow. I nevertheless thought about leaving the bag on the ice to fetch a sledge from the island, since that would have been a better vehicle at that stage. Just then and unfamiliar dog ran to meet me across the ice and jumped around me eager to smell an unknown human being. Energized by its joy I dragged the bag easily up the slippery slope to the house. - This time Virpi agreed to sit in my swing for a moment, between two visits of students. Harakka Island is busy in winter time.
 |
| Keinussa / I gungan / In the swing: Virpi Vesanen-Laukkanen |