Lunta on satanut hetkittäin viimepäivinä, mutta aina se on muuttunut sateeksi ja sulanut pois. Tänään lämpötila on pakkasen puolella, lätäköt ovat jäässä ja sammal on huurteessa mutta kallioilla kylmä ei näy. On melkein tyyntä, vain pieni tuuli käy mantereelta päin, pohjoisesta, joten keinu on saaren suojassa. Kerrankin veden pehmeän ja verkkaisen loiskeen kuulee. Hiljaisuudessa hidastan askeleitani. Lentokoneen jylinä tuntuu järkyttävältä melulta. Vastarannalle on ilmestynyt outo valkoinen kaari, onko se kuplahalli vai joku peite? Keinuttuani hetken istuin kiviröykkiöllä toista kuvaa varten ja kuulin äkkiä lapsiryhmän ääniä takaani, oliko saaressa sittenkin joku? Pyytäisinkö jonkun heistä keinumaan? Sitten näin ääntelehtivän lintuparven, isoja valkoisia lintuja, ehkä joutsenia, joka lensi ylitseni länteen päin. En tunne lintuja kunnolla vaikka Harakka onkin lintusaari. Viihdyn paremmin kasvien kanssa, Michael Marder puhuu vegetaalisesta demokratiasta...
Det har snöat tidvis under de senaste dagarna men snön har alltid förvandlats till regn och smultit bort. Idag är det minusgrader, vattenpölarna har frusit och mossan har frost men på klipporna syns inte kölden. Det är nästan vindstilla, bara en svag vind från fatslandet, från norr, så gungan är i skydd av ön. För en gångs skull kan man höra vattnets mjuka och saktmodiga skvalpande. I tystnaden saktar jag på mina steg. Dånet från ett flygplan känns som ett förfärligt oväsen. En underlig vit båge har dykt upp på den motsatta stranden, är det en övertryckshall eller något slagg täcke? Efter att ha gungat en stund satt jag på stenröset för en annan bild och hörde plötsligt ljudet av barn bakom mig, fanns det ändå folk på ön? Borde jag be någon av dem att gunga? Sen såg jag en flock fåglar som förde ljud, stora vita fåglar, kanske svanar, flög ovanför mig västerut. Jag känner inte till fåglar ordentligt trots att Stora Räntan är en fågel ö. Jag trivs bättre med växter, Michael Marder talar om vegetal demokrati...
Some snow has fallen at times during the last few days but has turned into rain each time and melted away. Today the temperature is below zero, the pools are frozen and the moss is frosty; on the cliffs, however, the cold is invisible. It is almost calm, only a faint wind from the mainland, from the north, so the swing is in the shelter of the island. For once you can hear the soft and unhurried splash of the water. In the silence I slow my steps. The roar of an airplane seems like a horrible noise. A strange white arch has appeared on the opposite shore, is it the dome of an air-supported structure or some kind of cover? After swinging for a while I sat on a rock pile for another image and suddenly heard the noice of children behind me, was there somebody on the island, after all? Should I ask one of them to swing? Then I saw a flock of birds making sounds, large and white, perhaps swans, flying above me westwards. I do not know birds well, although Harakka Island is a bird island. I prefer plants; Michel Marder speaks of vegetal democracy...
Det har snöat tidvis under de senaste dagarna men snön har alltid förvandlats till regn och smultit bort. Idag är det minusgrader, vattenpölarna har frusit och mossan har frost men på klipporna syns inte kölden. Det är nästan vindstilla, bara en svag vind från fatslandet, från norr, så gungan är i skydd av ön. För en gångs skull kan man höra vattnets mjuka och saktmodiga skvalpande. I tystnaden saktar jag på mina steg. Dånet från ett flygplan känns som ett förfärligt oväsen. En underlig vit båge har dykt upp på den motsatta stranden, är det en övertryckshall eller något slagg täcke? Efter att ha gungat en stund satt jag på stenröset för en annan bild och hörde plötsligt ljudet av barn bakom mig, fanns det ändå folk på ön? Borde jag be någon av dem att gunga? Sen såg jag en flock fåglar som förde ljud, stora vita fåglar, kanske svanar, flög ovanför mig västerut. Jag känner inte till fåglar ordentligt trots att Stora Räntan är en fågel ö. Jag trivs bättre med växter, Michael Marder talar om vegetal demokrati...
Some snow has fallen at times during the last few days but has turned into rain each time and melted away. Today the temperature is below zero, the pools are frozen and the moss is frosty; on the cliffs, however, the cold is invisible. It is almost calm, only a faint wind from the mainland, from the north, so the swing is in the shelter of the island. For once you can hear the soft and unhurried splash of the water. In the silence I slow my steps. The roar of an airplane seems like a horrible noise. A strange white arch has appeared on the opposite shore, is it the dome of an air-supported structure or some kind of cover? After swinging for a while I sat on a rock pile for another image and suddenly heard the noice of children behind me, was there somebody on the island, after all? Should I ask one of them to swing? Then I saw a flock of birds making sounds, large and white, perhaps swans, flying above me westwards. I do not know birds well, although Harakka Island is a bird island. I prefer plants; Michel Marder speaks of vegetal democracy...
 |
| Keinun luona / Vid gungan / By the swing: AA |