Noniin, nyt on taas se aika vuodesta, kun ilman täyttää kiihkeä kirkuna. Lokeista selviää pitämällä keppiä päänsä päällä tai pahimmassa tapauksessa suojautumalla sateenvarjolla. Hanhien suhteen ei auta kuin kiertää pesät mahdollisimman kaukaa. Rannassa keinun luona ei toistaiseksi ollut yhtään lokin pesää, ne viihtyvät hiukan ylempänä kallionkoloissa. Sensijaan hanhipariskunta oli asettautunut kielekkeelle lähelle kiveä, jonka luokse yleensä asetan kamerani. En halunnut ottaa riskiä, että ponteva hanhiuros iskisi nokkansa niskaani. Ei auttanut kuin neuvotella sopiva etäisyys ja siirtää suosiolla jalusta hiukan kauemmas pesästä. Kuten kuvasta näkyy rajaus siinä samalla hiukan muuttui. - Tällä kertaa Iiris Hälli uskaltautui kulkemaan lintumaailman halki rantaan keinumaan. Linnut eivät olleet ainoa haaste, tuuli oli todella jäätävän kylmä!
Nåväl, så är det igen dags för den tiden på året då luften fylls av intensiva skrik. Måsarna klarar man av genom att hålla en käpp ovanför huvudet eller i värsta fall genom att skydda sig med ett paraply. Beträffande gässen hjälps det inte med annat än att gå en så lång lov runt bona som möjligt. I stranden vid gungan fanns det tillsvidare inga måsbon, de trivs lite högre upp i klippskrävorna. Ett gåspar hade däremot slagit sig ner på klippavsatsen nära den sten där jag brukar placera min kamera. Jag ville inte ta risken att en präktig gåshane skulle slå sin näbb i nacken på mig. Så jag fick lov att förhandla och flytta stativet lite längre bort från boet. Som av bilden synes påverkade det förstås bilden. - Denhär gången var det Iiris Hälli som vågade sig ner till stranden för att gunga. Fåglarna var inte den enda utmaningen, vinden var verkligen isande kall!
Well, it is again the time of year when the air is filled with passionate cries. One can manage the seagulls by carrying a stick over one's head, or in worst cases by using an umbrella for protection. Regarding the geese there is nothing to be done but to avoid the nests by moving around them as far as possible. Sofar there were no seagulls' nests next to the swing at the shore; they prefer the crevices higher up on the cliffs. A goose couple, however, had settled on the ledge next to the rock where I usually place my camera. I did not want to take the risk of having a vigorous cock goose to peck my neck with his beak. So I had to negotiate and move my tripod a little further away from the nest. As you can see in the image that influenced the picture, of course. This time Iiris Hälli ventured to the shore to swing. The birds were not the only challenge; the wind was really freezing cold!
Nåväl, så är det igen dags för den tiden på året då luften fylls av intensiva skrik. Måsarna klarar man av genom att hålla en käpp ovanför huvudet eller i värsta fall genom att skydda sig med ett paraply. Beträffande gässen hjälps det inte med annat än att gå en så lång lov runt bona som möjligt. I stranden vid gungan fanns det tillsvidare inga måsbon, de trivs lite högre upp i klippskrävorna. Ett gåspar hade däremot slagit sig ner på klippavsatsen nära den sten där jag brukar placera min kamera. Jag ville inte ta risken att en präktig gåshane skulle slå sin näbb i nacken på mig. Så jag fick lov att förhandla och flytta stativet lite längre bort från boet. Som av bilden synes påverkade det förstås bilden. - Denhär gången var det Iiris Hälli som vågade sig ner till stranden för att gunga. Fåglarna var inte den enda utmaningen, vinden var verkligen isande kall!
Well, it is again the time of year when the air is filled with passionate cries. One can manage the seagulls by carrying a stick over one's head, or in worst cases by using an umbrella for protection. Regarding the geese there is nothing to be done but to avoid the nests by moving around them as far as possible. Sofar there were no seagulls' nests next to the swing at the shore; they prefer the crevices higher up on the cliffs. A goose couple, however, had settled on the ledge next to the rock where I usually place my camera. I did not want to take the risk of having a vigorous cock goose to peck my neck with his beak. So I had to negotiate and move my tripod a little further away from the nest. As you can see in the image that influenced the picture, of course. This time Iiris Hälli ventured to the shore to swing. The birds were not the only challenge; the wind was really freezing cold!
 |
| Keinussa / I gungan / In the Swing: Iiris Hälli |