Vietettyäni sunnuntaipäivän näyttelyvahtina Jätkäsaaressa riensin saareen illan suussa ja nautin auringon lämmöstä soutaessani. Virpillä oli pienet juhlat ja sain houkuteltua yhden vieraista, Johannan, rantaan keinumaan. Hän muisti että oli ottanut kuvan kataja-blogiin pari vuotta sitten. Tajusin, että tämä on todellakin viimeinen vuosi näitä lähes jokaviikkoisia kuvauksia, ja vuosihan on jo puolessa välissä. Mitä ihmettä minä sen jälkeen ryhdyn tekemään? Ehkä minun on ensin koottava näistä vanhoista töistä jonkinlainen kokonaisuus, ennenkuin ryhdyn miettimään muita keinoja esityksellistää maisema.
Efter att ha tillbringat söndagen som gallerivakt på Busholmen, skyndade jag till ön innan det blev kväll och njöt den värmande solen medan jag rodde. Virpi hade en liten fest och jag lyckades locka en av gästerna, Johanna, att komma till stranden för att gunga. Hon kom ihåg att hon tagit en bild till enris-bloggen för ett par år sedan. Jag insåg, att dethär faktiskt är det sista året av dehär videoinspelningarna som upprepas så gott som varje vecka, och året har ju redan till hälften förflutit. Vad i all sin dar skall jag ta mig till sedan? Kanske jag skall först samla ihop dehär gamla arbetena till någon form av helhet, innan jag börjar fundera på andra sätt att uppföra landskap.
After spending the Sunday afternoon as an exhibition guard on Jätkäsaari, I hurried to the island before nightfall and enjoyed the warmth of the sun while rowing. Virpi had organised a small party and I managed to lure one of the guests, Johanna, to come to the shore to swing. She remembered she had taken a photo for the juniper-blog a few years ago. I realized that this really is the last year of these almost weekly video recordings, and already more than half of the year has passed. What on earth should I start doing after that? Perhaps i should first compile these old works into something resembling a whole, before I begin to plan other ways of performing landscape.
Efter att ha tillbringat söndagen som gallerivakt på Busholmen, skyndade jag till ön innan det blev kväll och njöt den värmande solen medan jag rodde. Virpi hade en liten fest och jag lyckades locka en av gästerna, Johanna, att komma till stranden för att gunga. Hon kom ihåg att hon tagit en bild till enris-bloggen för ett par år sedan. Jag insåg, att dethär faktiskt är det sista året av dehär videoinspelningarna som upprepas så gott som varje vecka, och året har ju redan till hälften förflutit. Vad i all sin dar skall jag ta mig till sedan? Kanske jag skall först samla ihop dehär gamla arbetena till någon form av helhet, innan jag börjar fundera på andra sätt att uppföra landskap.
After spending the Sunday afternoon as an exhibition guard on Jätkäsaari, I hurried to the island before nightfall and enjoyed the warmth of the sun while rowing. Virpi had organised a small party and I managed to lure one of the guests, Johanna, to come to the shore to swing. She remembered she had taken a photo for the juniper-blog a few years ago. I realized that this really is the last year of these almost weekly video recordings, and already more than half of the year has passed. What on earth should I start doing after that? Perhaps i should first compile these old works into something resembling a whole, before I begin to plan other ways of performing landscape.
 |
| Keinussa /I gungan / In the swing: Johanna Vasara |